Bangladesh: Landriskintelligens 2026

Konfektionssektorns minimilön höjdes till 12 500 taka per månad (circa 105 USD) den 1 december 2023 efter en lönekonflikt som involverade strejker och protester. Från den 1 december 2024 tillkom en årlig löneökning om 9 %, upp från tidigare 5 %, som en direkt respons på hög inflation. Tretton sektorer — inklusive RMG, tejträdgårdar och privata jutekvarnar — är inne i en cykel av lönerevideringar som ska vara klara till 2026, när lönerevideringscykeln kortades från fem till tre år. Ytterligare 15 industrisektorer planeras för lönesättning eller -revidering under FY2025–2028.

Det som saknas är lika viktigt att notera. Ingen tillgänglig Tier 1-källa — vare sig ILO, Bangladeshs statistikbyrå (BBS) eller namngivna branschorganisationer — presenterar 2025–2026 data om arbetsmarknadsdeltagande, ungdomsarbetslöshet eller sektorsspecifik kompetenstillgång. Exportprocesszonerna (EPZ) i Dhaka och Chittagong saknar offentliga jämförelsedata för löner och produktivitet. Det är inte ett tecken på att situationen är oproblematisk — det är ett tecken på att informationslandskapet för utländska investerare är tunnare än det borde vara i en ekonomi av denna storlek.

Bangladeshs netto-FDI uppgick till 4,18 miljarder USD under FY2023–2024 (april 2023–mars 2024) enligt Bangladesh Bank. Under 2025 accelererade inflödena kraftigt: Q1 (jan–mar) 2025 landade på 864,63 miljoner USD — en ökning med 114 % jämfört med Q1 2024 (403,44 miljoner USD). Under de nio första månaderna 2025 (jan–sep) summerade netto-FDI till 1,41 miljarder USD, upp 80 % jämfört med samma period 2024 (780 miljoner USD). BIDA:s verkställande direktör Ashik Chowdhury uppgav en pipeline om mer än 1,5 miljarder USD för 2025 och tolkade kvartalsdata som bevis på att "investerare sätter sin lit till Bangladesh".

Problemet med dessa siffror är vad de inte berättar. Bangladesh Banks aggregerade FDI-data saknar sektorsuppdelning i de tillgängliga källorna. BEPZA redovisade 292,77 miljoner USD i kapitalinvesteringar under FY2024–25 och 33 nya avtal värda 497,48 miljoner USD med investerare från bland annat Kina, Sydkorea, Storbritannien, Singapore och Indien — riktade mot kläder, elektronik, jordbruksprodukter, skodon och läder — men inga namngivna multinationella bolag bekräftas. Storbritanniens historiska FDI-stock på 1,7 miljarder USD (mestadels banksektorn) är en kvarleva från historien, inte ett tecken på ny dynamik. Frånvaron av namngivna investerare och sektorsdata är i sig en signal: det är svårt för utomstående att verifiera kvaliteten på inflödena.

Sheikh Hasinas avgång i augusti 2024 — utlöst av studentledda protester mot kvotsystemet i offentlig anställning — inledde en period av exceptionell politisk volatilitet. Yunus-regeringens interimperiod präglades av godtyckliga gripanden av tusentals uppfattade motståndare, ett förbud mot Awami League i maj 2026, och en ökning av politiskt motiverat våld: 124 dödades i attacker av politiska partier, religiösa extremister och andra grupper juni–augusti 2025 enligt Ain O Salish Kendra.

Parlamentsvalet den 12 februari 2026 resulterade i BNP och allierade som säkrade 211 av 299 platser — en klar majoritet. Men de politiska riskerna har inte lösts av valsegern; de har förflyttats. BNP:s interna fraktionsstrider om kandidatval ledde till protestaktioner, vägblockader och fackelprocessioner i valkretsarna under kampanjperioden. Islamistiska allians­partners, inklusive Jamaat-e-Islami, tävlade om platser och inflytande. Minst 16 aktivister dödades i valvåldet före valdagen och ytterligare 9 på själva valdagen. För företag innebär detta tre direkta risker: att lokala affärspartners exponering mot Hasina-eran utlöser repressalier från BNP, att islamistiska rörelsers växande inflytande försvårar sekulära affärsrelationer, och att försämrade relationer med Indien — som historiskt delat underrättelseinformation och upprätthållit gränshandel — skapar ny operationell friktion.

Registrering av ett utländskt bolag i Bangladesh sker via Registrar of Joint Stock Companies and Firms (RJSC) och följer en strukturerad process i fem steg: namnklarering (1–2 dagar), upprättande av bolagsordning, kapitaltransfer och bankcertifikat (7–10 dagar för utländska ägare), RJSC-granskning (3–7 dagar) och slutligen post-registreringsformaliteter inklusive handelslicens och momsregistrering. Totalt tar processen 20–30 arbetsdagar för standardbolag och upp till 3 månader för industri­upplägg. Minimikrav för utländskt ägande är 50 000 USD i aktiekapital (100 000 USD för industriell verksamhet), med undantag för tjänste- och IT-sektorn.

Momsplikten träder in vid omsättning över 30–50 lakh taka (circa 3 600–6 000 USD); bolag ovan gränsen väljer antingen 3 % omsättningsskatt eller full 15 % moms. BIDA:s one-stop service — avsedd att förenkla tillståndsprocessen — saknar offentliga prestandadata i tillgängliga Tier 1-källor. Bolagsskattesatser, repatrieringsregler under Foreign Exchange Regulation Act och nyliga regelreformer för 2026 är inte verifierade i tillgängliga Tier 1-källor. Frånvaron av dessa uppgifter är en analytisk signal: Bangladesh publicerar inte grundläggande investerarinformation på ett sätt som uppfyller internationella standarder.

Ingen tillgänglig Tier 1-källa — inte Världsbanken, IMF, Gartner, Forrester eller IDC — presenterar verifierade 2025–2026 data om mobil internetpenetration, fintech-adoption, plattformsintäkter eller startup-investeringsvolymer för Bangladesh. Smart Bangladesh-programmet, som initierades av Hasina-regeringen med mål om en digitalt driven ekonomi till 2041, existerar som politisk ram — men dess faktiska genomförande efter regeringsskiftet i augusti 2024 är inte dokumenterat i tillgängliga källor. Plattformar som bKash (mobila betalningar), Nagad och Pathao (mobilitet/leverans) är välkända i branschkretsar, men deras användardata och intäkter är inte offentligt verifierade i namngivna Tier 1- eller Tier 2-källor.

Det är ett asymmetriskt informationsproblem: Bangladesh Bank-data om FDI finns tillgänglig i kvartalsrapporter, men digital ekonomisk statistik saknas. Investerare som siktar på fintech, e-handel eller mjukvaruexport opererar i ett informationsvakuum som gör due diligence genuint svårt. Det faktum att landets Q1 2026 BNP-tillväxt om 5 % (enligt offentliga uppgifter) nämns i videoklipp snarare än i formella statistikbulletiner understryker problemet med informationsinfrastrukturen.

Konfektionssektorn (RMG) dominerar Bangladeshs exportintäkter med en andel på runt 85 % av totala varuexportintäkter. Landet är världens näst största klädexportör efter Kina och levererar till EU och USA som de dominerande köparmarknaderna. Remitteringar från bangladeshier utomlands utgör en separat men kritisk valutakälla som kompletterar exportintäkterna och stabiliserar hushålls­konsumtionen. BEPZA:s 33 nya investeringsavtal för FY2024–25 pekar mot elektronik, läder, jordbruksprodukter och förpackningar som kommande diversifieringskanaler — men volymerna är marginella i relation till RMG-basen.

Koncentrationsrisken är välkänd men inte löst. Ett skifte i EU:s importpreferenser — till exempel en striktare tillämpning av GSP+-villkoren kopplade till arbetsrättsnormer eller en handelspolitisk konflikt med USA — skulle slå direkt mot 85 % av varuexportintäkterna utan någon inhemsk bufferst. Remitteringarna kan inte kompensera för bortfall av den storleken. OECD:s produktionstransformationsöversyn av Bangladesh identifierar behovet av exportdiversifiering som strukturellt prioriterat — men policyimplementering har historiskt halkat efter analys i detta land.

Yunus-interimregeringen genomförde godtyckliga gripanden av tusentals uppfattade Awami League-anhängare och förbjöd partiet i maj 2026. Ain O Salish Kendra dokumenterade 124 dödade i politiska attacker, religiösa extremisttakter och annan organiserad våld under perioden juni–augusti 2025. Dessa siffror är inte abstrakta — de beskriver en statsapparat som inte har kontroll över sin våldsmonopol och en rättsstat som kan användas som politiskt instrument mot affärsmotparter.

För utländska investerare innebär detta tre konkreta risker: (1) Kontrakt och tillstånd som beviljades under Hasina-eran kan ifrågasättas eller återkallas av en ny regering med politiska motiv. (2) Lokala partners exponering mot politiska nätverk skapar ansvar som är svårt att due-diligence-granska utan transparent offentlig information. (3) Mediafrihet och domstolsväsendets oberoende är otillräckligt dokumenterade i 2025–2026-källor för att investerare ska kunna luta sig mot rättsliga skyddsmekanismer med förtroende. Transparency Internationals CPI-poäng för Bangladesh saknas i de Tier 1-källor som är tillgängliga för denna rapport — men den operationella bilden är tillräckligt tydlig för att styrningen ska klassificeras som en hög affärsrisk.

Bangladeshs utsikter de kommande tre till fem åren definieras av en enda variabel: BNP-regeringens förmåga att leverera tillräcklig politisk stabilitet och ekonomiska reformer för att locka tillbaka utländska investerare och återupprätta en BNP-tillväxt på 5–6 %. Om det lyckas kan Bangladesh bygga vidare på FDI-accelerationen från 2025. Om det misslyckas — på grund av interna partikonflikter, islamistisk press eller ny politisk kris — är landet inne på en lång period av stagnation som ytterligare utarmar de institutioner som behöver stärkas.

Tjänstesektorn och den digitala ekonomin är de potentiella vinsterna som ett stabilt Bangladesh kan realisera. Konfektionssektorn är mogen och konkurrensen från Vietnam, Kambodja och Etiopien ökar. Nästa tillväxtfas kräver diversifiering — och diversifiering kräver just den institutionella kapacitet som Bangladesh för närvarande saknar.